HCMC
det ar en mycket trevlig omvaxling fran phu quoc dar det inte hande nanting.
litterally inte ett skit. eller, vi blev magsjuka en dag och hyrde en motorbike en dag.
vi solade en hel del, badade extremt mycket och langtade efter civilisationen.
har har vi festat och shoppat och atit ungefar.
hittade underbara skor for bara 150000 dong, alltsa 10 dollar.
det ar till och med "dolce & gabbana".
det ar skitgod mat har, vi har ett stammisstalle dar vi nastan alltid ater,
och det ar sa billigt att dricka att.. man dricker javligt mycket.
en ol kostar ungefar 6 kronor och en tequila typ dubbelt sa mycket.
life is good.
vi traffade tva svenska tjejer pa bussen fran pq, varav en rakade betala var krognota.
och vi lat en kille betala middagen (och jag var jatterude och korde bort honom hela tiden)
sa den kvallen gick pa ungefar 50 spann var. och da var det en sjukt bra kvall.
det finns en guns n roses bar har!
ni vet jag gillar ju barer som heter roliga saker, men den har ar ju rock liksom!
det var inte det uberpartystalle jag trodde, men jag ar glad anda.
vart andra stammisstalle spelar skitbra musik, men det ar lite for mycket sean paul och lite for lite david bowie.
snart ska vi ut och shoppa lite mer, e hade inte med sig nagra sommarklader sa mina blir smutsiga i en rykande fart. hittade jattesot miniklanning igar, det ar lite sailorstuk pa den.
och jag vet precis vad jag maste hitta i thailand nar jag kommer dit.
ni ska fa se..
har nastan bestamt hemresedatum. det blir den 10, 11 eller 12 mars,
sa vi har lite drygt en manad pa oss nu.
det var ju lite strul med det dar, vi maste ju hinna med allt vi planerat (och fira s nar hon fyller 20!) men jag vill anda traffa o sa snart som mojligt. och han ar ute i falt precis nar ag hade tankt komma hem.
det aset.
och ja, jag saknar honom fortfarande en massa. det ar inte alls kul, speciellt nar jag vet att det ar mitt fel att han inte har det sa kul heller... fast jag kan inte gora sa mycket.
(men alskling kom ihag att jag tanker pa dig varenda sekund, varenda minut...)
min telefonrakning for bara kina var inte sa farlig som jag trodde, men det ar anda at helvete att prata i telefon i asien. mobilen funkar knappt, det gar inte att skicka/lasa mms, den byter operator fem ganger om dagen och det kostar typ 20 spann i minuten att ringa. sucks.
men toffel/korkad som jag ar ringer jag anda. dumbass.
maste saga att vietnameserna ar samst i hela varlden pa att gora kaffe.
dom kan inte och har dessutom i nan vit gegga som ska forestalla mjolk men smakar sotningsmedel.
eew.
nu ska vi ga pa marknad och dricka ol!
utover o saknar jag nastan ingenting. tjejerna saklart, och min katt litegrann.
den forsta maj flyttar jag och o ihop. erikdahlbergsgatan 40, that's us.
so long suckers.
here we go
puh. sitter pa hotellet har i nha trang. det har varit daligt vader ett par dagar nu, sa ikvall drar vi till saigon.
det har regnat har. wtf liksom.
men det ar kanske lika bra med tanke pa att vi sakert skulle fastnat har annars.
jag gillar verkligen det har stallet. om man bortser fran:
att min reskamrats ta ar lite trasig sa vi kan inte gora nat kul.
jobbiga locals som vill salja cigg/frukt/vykort/massage med mera.
kackerlackorna pa vart hotell.
att jag saknar o sa att det gor ont. verkligen ont. verkligen heartache.
(rad till alla par: ak inte ifran varandra mer an typ tva veckor. det ar jobbigare an man tror)
vi fruktar sleeping bus farden inatt.
ska aka klockan 20 ikvall och kommer fram ungefar halv atta pa morgonen. trevligt.
(pa travelblogg star det om var inte sa trevliga bussfard hit)
det har har varit en bra vecka. varmt. sola-bada (i tre dagar)
kultur. (well, vi var och tittade pa en jattestor buddha)
fest. vi bor ju trots allt precis dar alla barer ligger. speciellt min favorit, why not bar.
i kina fanns en bar som hette what bar? och det ar det roligaste jag varit med om.
inte sjalva kvallen alltsa (aven om det var javligt trevligt ocksa) utan att den heter what bar?
med ett fragetecken! det ar ofattbart hur manga roliga skamt man kan komma pa.
(ja. det har ar min typ av humor. jag tycker verkligen att det ar skitkul)
vi har traffat en massa manniskor. en del mycket trevliga och en del.. not so much.
det ar ju en turistort, sa vi har sakert traffat fler manniskor fran andra lander an fran vietnam.
dessutom har vi hinnit bli grymma pa biljard! (naja, vi ar inte lika daliga som vi var nar vi kom hit)
tyvarr har vi inte hunnit bli sa bruna an, men nu ska vi till vietnams sydligaste o dar man i stort sett inte kan gora annat an att sola och bada. det finns inte ens nagra bilar dar, sa vi ska hyra moppar och dricka cocktails.
(om dom nu vet hu rman gor cocktails pa en nastan obefolkad o)
dagen lat: i would walk 500 miles - allister (bara for att den ar sa bra att sjunga pa)
vietfuckingnam
jag alskar vietnam.
forutom att allt verkar ga lite langsammare har ar resten pretty much underbart.
om man bortser fran hanoi. (hemsk stad, man gar bara vilse) (speciellt om man inte bor pa hotellet man tror att man bor pa och sen glommer namnet pa)
och nattbussarna ar inte heller superkul.
sangarna ar gjorda for kortare personer an jag (!!!) och allting later och skumpar.
tva saker jag inte hade klarat mig utan: oronproppar och the bitch (alltsa min sovmask, det star the bitch is sleeping)
den ar naturligtvis rosa och fluffig.
en annan rosa fluffig sak jag nog inte skulle overleva utan ar cupcakes, min ponny jag fick av o i julklapp.
pa tal om o.
jag skrev aldrig det dar langa langa inlagget jag tankte skriva om honom innan jag akte, men jag gor nog det snart.
det gar inte att forklara hur mycket jag saknar honom.
jag kan inte ens forsta det sjalv, det ar verkligen som om jag lamnat lite (who am i kidding? hela) mig sjalv hemma hos honom, och nu kan jag inte tanka pa nanting annat. verkligen ingenting annat.
jag har aldrig gratit sa har ofta.
alla klicheer som nansin kommits pa, vill jag skriva har, och i mitt huvud har jag formulerat miljoner meningar jag vill saga till dig o, men det blir sa tontigt..
men jag jobbar pa det. du kommer fa se och forsta. kom ihag att jag alskar dig. alltid.
nu blev jag sentimental igen.
fan.
hatar att grata. maste dra innan jag snorar ner hela tangentbordet.
hk
orkar inte skriva varldens inlagg, jag bara sager att alla ska aka hit.
bor pa jattelang stor gata med engelsktalande (!) manniskor, och prada, burberry, chanel och tiffanys ligger tva minuter darifran.
tyvarr bor vi inte sa glamourost. e har en guidebok dar det star om billiga hostels och eftersom vi har en butget (hahaha) sa maste vi bo pa skitstallen.
men a andra sidan, ju billigare vi lever nu desto fler skor och vaskor och snygga plagiat kan jag kopa i bankok.
jag forsoker desperat tanka positivt.
i skrivande stund forsoker vi lagga upp bilder pa alla bloggar.
den har bryr jag mig inte om forran jag kommer hem, alltsa om nagra manader.
jag maste saga att det ar skont att ga omkring i linne och solglajjor i januari.
ha sa kul i snon.
i kina!
och att kina typ cencurerat bort min javligt roliga reseblogg, sa nu far man lasa pa resedagboken istallet.
sok pa ElinCia sa hittar ni ratt.
men om tva, tre veckor kommer vi till vietnam och dar borde vi kunna ga in pa den roliga bloggen.
ska forsoka halla alla uppdaterade, tankte dessutom forsoka skriva massa vykort, humhum.
imorn ska vi till kinesiska muren, och sen tar vi ett nattag till shanghai.
orkar inte skriva en massa om peking, men det ar kallt. ingen pratar engelska. det kostar en krona att aka buss och tunnelbana. kineserna stirrar pa oss. verkligen stirrar.
hoppas ni har det bra dar hemma, och att ni ocksa far lite sno...
she burns like the sun
skulle jobbat idag men sjukanmälde mig, mådde så jävla dåligt imorse.
var en pretty konstig dag igår. och en väldigt konstig utekväll.
det var knappt en utekväll, alla var lika sega som jag.
men det var roligt ändå.
tyvärr är det så att eftersom jag sen klockan sex (då jag skulle gått upp)
sovit cirka 31 timmar mår jag ganska bra nu.
men eftersom jag inte är på jobbet måste jag vara dödssjuk hemma.
vilket gör att jag inte kan träffa nån, inte göra nåt, inte äta nåt och så vidare.
dessutom tror mina föräldrar att jag fejkar för att jag är bakfull.
jävla as. drack bara några öl igår.
fast det verkar som att jag är halvdöv.
det känns som att ha lock för örat, men jag blir inte av med det.
om jag ska vara ärlig tycker jag att det är hemskt jobbig och jag är nojjig.
jag vill absolut inte vara halvdöv.
snart ska jag hänvisa alla mina läsare (hahaha.. ) till den andra bloggen.
jag ska göra mitt bästa för att skriva mest roliga saker.
visserligen lär jag klaga på hur jobbigt det är med kinesiska/ryggsäckar/vandrarhem,
men ändå. det blir ju precis som med den här bloggen.
nu ska jag försöka gå upp utan att nån i familjen märker det.
fo sho!
men jag är ganska glad ändå.
har alltså jobbat en del nu (jaa, faktiskt! jag hittar inte på!)
och det är inte så tråkigt som jag trodde, fast mycket jobbigare than i ever imagined.
det hade inte varit fullt så slitsamt om det inte varit för:
1. jag vill bara hem till o nu när han har jullov
2. en av de ordinarie, s. han är en skitskitskitstövel! bossing me around. han är så gay.
3. alla pensionärer som klagar över fel julkort/långa köer/värme
4. hinner nästan inte äta lunch. och måste göra det själv.
men jag känner mig väldigt.. arbetande. för en gångs skull. kinda like it.
det är tre dagar kvar till julafton. och fem dagar till jag åker! eller vi.
har haft det jobbiga samtalet med mina föräldrar om pengar/knark/försäkringar och sånt.
det var inte alls så kul som det låter...
(en kändis handlade av mig idag!
eller, det var hon blonda krullhåriga damen från äntligen hemma för fyra år sen.
men ändå!)
den som inte sett supersugen (sämst filmnamn ever!) måste göra det!
antingen var jag på nåt jätteknarkat humör eller så var det den roligaste filmen jag sett på år!
"when I was a little kid, I kinda had this problem. and it's not even that big of a deal, something like 8 percent of kids do it. for some reason, I don't know why. I would just kinda... sit around all day... and draw pictures of dicks"
dagens låt: home - depeche mode
you're addicted.
1. när jag blir jättejättejättearg. oftast på människor jag aldrig träffat förut. (senast: mansonkonserten, småbrudarna som jävlades med hela publiken)
2. när jag inte riktigt vet vad jag känner, men håller på att börja gråta hela tiden. (senast: förra veckan då jag till slut faktiskt grät. för att vi bara hade konstigt bröd hemma)
sen är det inte så bra att vara med mig när jag är på precis det här humöret.
vet inte ens hur det gick till, det gick bara fort och blev värre och värre.
till mitt försvar säger jag.. att jag försökte låta det vara och att it takes two to tango om du förstår.
egentligen vill jag bara skriva ett långt inlägg om allt jag inte sa till personen ifråga (som delvis framkallade det här) men som jag borde sagt. fast det skulle vara pretty elakt för jag skulle skriva nåt pretty elakt.
I am jack's inflamed sense of rejection.
absolut ingenting blev som jag tänkte mig idag.
kan bara säga att det är sån jävla tur att jag har s.
dagens låt: fuck the world - turbonegro
that' right, the pain itself is a white ball of healing light
drömde ännu en jättekonstig dröm inatt, men den var så lång att jag inte orkar skriva hela.
handlade om desperate housewives (jag var hon blonda fast jag också fejkade att jag var gravid)
och sen en husbåt, två späckhuggare, en strand, en panter och mina lillebrorsor. very weird.
skulle in och träffa a och sen fika med s, men när jag kom till a var jag tydligen en timme sen.
whoops. och s kunde inte komma alls, så jag hade lämnat o i sängen alldeles i onödan.
frös nästan ihjäl så jag åkte hem och fryser fortfarande.
är lite orolig för att min storebror ska smitta mig med körtelfeber.
jag tror inte att jag haft det och jag vill verkligen inte få det nu.
imorn är det en vecka kvar tills jag åker. det är totalpanik i min hjärna.
måste snart ut till den jävla vietnamesiska ambassaden igen.
jag är jättesupertrött på ambassader. och har inte ens åkt till laos än.
dessutom är det kallt ute och jag vill bara hem till o hela tiden.
marilyn manson! (stockholm syndrome)
det var helt otroligt! jag är så glad!
jag var nervös och hade outfitbeslutsångest hela dagen,
så det slutade med att jag såg ut som en prostituerad.. pirat eller dylikt.
e och jag var rätt sena, och vi hittar ju så dåligt att vi skulle missat allt om vi inte hade träffat på d
(vilket också gjorde att vi kunde smita in i kön framför typ 400 andra)
det var emokids överallt. sen var det förvånansvärt nog en del vuxna människor,
typ 50talister i skinnjackor.
efter att ha stått i kö i evigheter i garderoben gick vi in och då hade turbonegro redan börjat spela.
han är jävligt rolig och tjock och drack öl och var allmänt trying to hard. men gullig ändå.
i pausen var folk jävligt rastlösa, jag började bråka med ett gäng 14åringar som försökte tränga sig.
(okej, bråka kanske är fel ord. jag var så ini helvete förbannad på för att dom var så små, omogna och vidrigt svartmålade. och det var dom som började bråka med mig)
jag kan nog säga att jag aldrig varit så arg på någon eller någonting i hela mitt liv.
jag skulle kunna skriva en bok på 1000 sidor om hur mycket jag hatar vissa människor.
(sa det till e som tror att jag skulle bli kallad rasist)
damnit, jag är fortfarande arg. jag skulle vilja sätta dom på små stolar i ett sånt där källarrum i filmer,
och tejpa för munnen på dom och bara skälla ut dom som fan för att dom är så osköna.
sen började han.
han är så jävla cool.
sköng i sin knivmikrofon och bara ägde alla.
sen var ju hela ståplatspubliken självmordsbenägna knarkare som inte visste hur dom skulle bete sig,
så jag höll på att dö/svimma/tappa skorna several times.
bland annat hade tjejen framför mig såna där skor med stål längst ner,
och hon råkade kliva på båda mina fötter så att jag inte kunde komma loss.
samtidigt ramlade hela havet bakåt, så att jag var supernära på att hamna under alla.
och eftersom jag knappt ätit och druckit på hela dagen kände jag mig svimfärdig under hela konserten.
men det var så värt det!
och han pratade om att han gillar stockholm (och blondiner! ha! säger jag till alla emos som färgat håret svart! ha!)
alla låtar var så sköna att höra live (och jag förlåter honom för att han inte spelade min favorit)
det är ingen som kan förstå hur det var att stå där och skrika med alla som också kunde alla texter.
fucking amazing.
(känner nån igen min tatuering kanske?)
dagens låt: tourniquet - marilyn manson (som jag aldrig kommer kunna glömma)
I am you're holy fool
usch.
sov inget inatt. verkligen ingenting. somnade vid halv fyra och vaknade halv sju.
och nu har jag en skön mix av "flankanfall", "ja det blir 192 kronor tack", "granatkastare" och "har du klubbkort?" i huvudet.
idag har jag frusit och lyssnat på saker jag verkligen är totalt ointresserad av.
var ju på berga och hälsade på o på anhörigdagen. fult ord, men jag står som närmast anhörig (och det är ju inte alltid man är nåns närmast anhöriga) (mest för att folk inte så ofta behöver skriva upp sina närmast anhöriga)
så jag hade en idé om att vi skulle åka dit, äta lunch och dra hem.
men vi gick omkring ett tag, sen fick vi stå i kö i trekvart och äta utan o. sen satt vi alltså i drygt två timmar och lyssnade på nån major om varför vi borde skicka "våra soldater" till tchad.
not gonna happen. (har dessutom lyckats få med mig e och j på min icke-krigiska sida. ha!)
efter det stod vi och kollade på när alla plutonerna sjöng nationalsången och o var den enda som inte hade permissionsuniformen på sig. det var lite gulligt. han liksom försökte gömma sig bakom alla andra.
det här är enda gången jag tycker synd om honom. dom gjorde liksom jobbiga saker, och fick inte sova och inte äta och gjorde illa sig och hallucinerade och frös hela tiden. poor guy.
men nu ligger o hemma och sover och jag är precis klar med p-huset till mormor.
you're the only one I ever believed in.
jag älskar att e ska köra mig till jobbet imorn. hur bra som helst.
dessutom är det mansonkonsert imorn! imorn! ja! glad! jag ska gifta mig med manson!
no expression, no expression
det här är nog vad folk skulle kalla en liten meningslös blogg om en brud ingen är intresserad av.
well..
första jobbdagen idag. hade kassaträning i tre timmar och redan då började jag hata en av dom jag jobbar med.
hon är en sån där man stör sig på. som ser ganska mesig ut, men är liksom superbitchig och överlägsen.
vilket är det värsta jag vet. (vilket jag älskar att vara själv) och så är hon typen som har tentor och alltid har koftor på sig. jävla falska helylletjej.
(men jag har rätt roligt när hon i en sekund visar precis vad hon känner = ser för jävlig ut)
annars var själva jobbandet hur kul som helst. surprise, med tanke på vilken avdelning jag jobbar på.
det är svårt och stressigt och tusen saker att hålla reda på. men roligt. och jag tjänar bra. och har personalrabatt.
(och en av dom som jobbar där ser ut precis som chloe i 24)
jag har haft rejält med ångest den här veckan, men känner mig äntligen lugn.
det verkar lösa sig med flygbolaget och då blir ma och pa lugna och då blir jag lugn.
och det känns skönt att ha ett jobb man inte får ångest av att tänka på.
och det känns obeskrivligt skönt att få träffa o igen.
ska på besöksdag på berga imorn. supportive girlfriend or what?
egentligen vet jag inte varför, o kommer bara somna hela tiden. och jag vet inte vad jag ska ha på mig.
jag tycker fruktansvärt illa om när jag inte vet alls vad som passar.
egentligen vill jag ha röd klänning typ the mask/pearl harbor (innan hon och josh har sex första gången)
men jag vill ändå ge ett seriöst intryck. (den meningen passar inte ihop med min personlighet)
suck.
antagligen kommer jag få så bråttom att jag råkar slänga på mig nåt obscent. eller en kofta.
dagens låt: in the shadow of the valley of the death - marilyn manson
thinking about those days
det enda jag egentligen sysslat med är att sätta ihop pepparkakshusen och halkbanat.
det första gick åt helvete: hade gjort en ful mall och råkade bränna vid sockret. och bränna mig på sockret.
men det var kul att köra, var nervös helt i onödan.
först och främst hade vi en jättesnäll kille (gubbe) och jag åkte med en skitrolig grupp.
eller, en av tjejerna och killen jag körde med var skitroliga.
vi bara sladdade omkring och fattade noll och hade hur kul som helst.
sen fick jag köra två varv hur jag ville (alltså körde jag i 95) och bilen bara ville inte sluta snurra.
it was fuckin amazing.
idag köpte jag dessutom julklappar till o.
vilket jag egentligen inte ville för att jag är sur på honom, men ville få det överstökat. det känns bra.
idag har jag faktiskt bara lyssnat på en enda låt hela dagen.
(om man bortser från när jag gjorde p-kakshuset och då räknas det inte)
why do I have to fly
over every town up and down the line?
I'll die in the clouds above
and you that I defend, I do not love.
I wake up, it's a bad dream,
no one on my side,
I was fighting
but I just feel too tired
to be fighting,
guess I'm not the fighting kind.
wouldn't mind it
if you were by my side
but you're long gone,
yeah you're long gone now.
men i true mansonspirit blir
dagens låt: antichrist superstar - marilyn manson
fuck this shit.
började relativt bra, men slutade litterally med att jag grät på badrumsgolvet.
hade fem viktiga saker att göra idag.
två gick fort och sen gick det bara utför.
skulle till vietnams ambassad för att få visum och det ligger i fucking farsta.
eller nej, men jag var tvungen att åka spårvagn, tvärbana och buss för att komma dit.
alltså långt ut åt helvete. bussarna gick ungefär en gång per dag och det var svinkallt.
dessutom släpade jag på guitar hero för att få den gröna knappen lagad.
sen började det regna. ambassaden var ett läskigt hus med taggtrådsstängsel.
dom kunde ingen svenska, och förlåt men jag var fylld av hormoner som gjorde mig arg på dom för det.
sen tog jag mig in till stan för att gå till nåt sånt där nördteknikställe.
jag hatar såna ställen. man är enda tjejen. man är en meter lång och killarna kollar på en som om man var den sista kvinnan på jorden. jag var helt ensam och visste inte vad jag skulle göra.
fick ur mig några förvirrade och trying-to-be-cool meningar.
dom tittade på mig och tyckte att jag var dum i huvudet som ville ha hjälp, vilket jag inte fick.
så jag tänkte att nu behöver jag verkligen köpa godis.
fast eftersom min magnetnamnbricka avmagnetiserat alla mina kort gick det inte. jävla magnetskit.
jag tror att jag är helt skadad hormonellt, för jag höll på att börja gråta redan där.
i tunnelbanan var så jag rasande på alla pensionärer/fjortisar/medelålders män/ryggsäckar på folk/barn med tillhörande mammor med tillhörande barnvagnar att jag seriöst försökte slå till alla inom räckhåll med guitar herogitarren. och bara för att jag var så arg gick jag genom alla vagnar och försökte trampa på allas fötter.
kom hem och blev utskälld. ungefär, hade sagt att jag kanske skulle hinna göra klart ett litet pepparkakshus till mormor. vilket jag inte hunnit.
sen ringer jag pappa för att kolla om han betalat halkbanan. vilket han inte gjort. vilket han skulle gjort för en vecka sen. vilket strular till det extra mycket med tanke på att jag inte kan betala med mitt kort heller.
dessutom skyller han allt på mig och säger att jag borde veta att han inte har koll på allting. ungefär.
så allt det där, plus grejjen med o, plus förkylning och bara konstigt bröd hemma = jag gråter i badrummet.
ja, jag är kanske överkänslig och jättelarvig och barnen i sudan har inte ens konstigt bröd. skit samma.
the best thing you ever had has gone away.
och juste: kanal fem hade visst inte alls lagt ner mina serier. det var jag som trodde att det var tisdag igår.
dagens låt: vodevil - marilyn manson
stuck with a monsteruppkörare
från och med nu existerar inte måndagar i mitt liv.
från och med nu tänker jag äta sömntabletter hela söndagen så att jag sover bort ett dygn.
det här var mitt livs värsta dag.
jag kan till och med slå vad om att det här är den värsta dagen någon någonsin haft.
allting som kan gå fel har gått fel.
jag kunde inte sova inatt på grund av ångest för ett stort antal saker.
så jag var helt död när jag skulle gå upp.
duschmunstycket havererade totalt. jag håller på att bli superförkyld.
skrivaren vägrade skriva ut mitt sista viktiga papper vilket komplicerade dagen oerhört.
jag såg ut som trasselsudd i håret på grund av krånglande skrivare.
tunnelbanan stod väldigt still, väldigt länge, på väldigt många ställen.
hann inte äta frukost heller.
och sen satt jag i inte mindre än sex och en halv timme och lyssnade på människor som pratade.
sen fick jag veta att jag ska jobba en tredjedel av tiden jag skulle behöva,
och dessutom på en fruktansvärt händelselös och tråkig avdelning.
jag säger inte vilken. jag vill inte under några omständigheter bli hälsad på.
dessutom måste jag prata med o.
efteråt träffade jag lilla snuff och åt choklad (mycket välbehövd)
och kollade grey's. very nice.
drog förbi överraskningsfesten för kusinen vilket var skitroligt.
fast eftersom jag am kinda dying så gick jag rätt tidigt..
jag är jättejättearg på kanal fem.
på en och samma vecka har dom lagt ner både ugly betty, desperate housewives och grey's.
de var ju min favoritverklighetsflykt. jävla as.
dagens jävla låt: spade - marilyn manson
cold december rain
jag är nervös. jättejättenervös. hela tiden.
nya jobbet som börjar imorn. för o som är vaken i 100 timmar (!) och måste göra jobbiga saker under tiden.
s och hennes uppkörning imorn. asien, speciellt våra flygbiljetter.
vi åker med det här flygbolaget. själv tycker jag att det ser helt okej ut. (eller? jag kan inte sånt här)
övningskörde till j-berg idag, det var inget partyplace direkt. väldigt mycket förort typ i järfälla.
om jag skärper till mig utav bara helvete kanske jag lyckas. kanske. om jag inte gör en übertabbe.
(gör i vanliga fall en stor farlig tabbe varannan gång jag kör. och en liten dom andra gångerna)
usch. jag vill inte. nervösnervösnervös.
var på fika hos storebror j också. (han är en sån där som inte önskar sig nåt längre, för han "tror inte på konsumtion". så jag gav honom absolut ingenting.
(fast han fick 15 kvadratmeter skog i borneo. det är coolt och det vill jag också ha)
det var jävligt trevligt faktiskt, fast bara för att min kusin j är där. han är en av mina favoritmänniskor.
(och åker till sydamerika på tisdag för att leva hardcore-liv ute i djungeln. alltså verkligen i den columbianska djungeln där dom ska jaga sin egen mat och sånt)
det var ju utgång i fredags! skitkul, fast med regn. fick accidentely med mig ett pinsamt stort antal tomteluvor, så om nån ska vara jultomte är det bara att fråga.
träffat o så mycket jag kan. jag erkänner det inte när han hör, men jag tycker lite synd om honom den här gången. (jag är inte en hemsk människa, men han gör faktiskt lumpen frivilligt. och då får han skylla sig själv om dom ska springa milen och orientera mitt i natten och får äta ljummen så kallad mat ur plastpåsar)
men nu regnar det. och dom får knappt äta. får inte ens snusa. (vilket jag uppmuntrar, men han blir lite tokig utan snus) och dom ska ha vattenfys och hinderbana och anfallsberedda eller vad fan det heter och annat jag inte förstår.
fast det är mest synd om dom för att det kommer regna hela veckan.
sen är det lite synd om mig som ska dit på fredag för att vara en supportive girlfriend och han kommer vara helt slut och sova hela helgen. fuck. jag saknar honom redan.
dagens låt: just a car crash away - marilyn manson
everlasting night
fikade en snabbis med s, och fick nytt jobb!
(jag vet, jag byter jobb hela tiden. men det här är faktiskt ett roligt jobb. jag kommer dö av stress, men ändå)
dessutom är o hemma, och imorn är det fredag och vi ska ut!
blir världens tjejkväll och sen ska vi till nåt bra ställe med snygga människor.
goodiegoodie.
fan vad jag är på bra humör! om det inte vore för min slightly krånglande piercing skulle jag till och med säga att dagen är perfekt.
jag kan faktiskt säga att jag drömde den sjukaste drömmen of my life inatt.
jag och min storebror j klättrade upp för ett stängsel. vi skulle typ kolla in nåt ställe med en massa skumma människor, typ muskelknuttar som var alldeles leriga.
stängslet blev brantare och brantare och j var astrött så han höll i en gigantisk ryggsäck jag hade samtidigt som jag drog upp oss båda, och stängslet förvandlades till en lerig lian. när vi var nästan längst upp var den nånting som blåste ner nästan alla som klättrade, förutom jag och j och några till.
vi kom upp till ett lerigt ställe där det gick omkring monster.
det fanns två sorter, några var gula och andra var bruna men alla hade många vassa tänder och läskiga klor och var allmänt vidriga. en av dom som också lyckats klättra upp var en liten pojke som typ hade nånting i sig som monstren ville ha/äta upp/döda, så vi var tvungna att skydda honom.
sen hände massa verkligt konstiga saker, vi kunde se bakåt i tiden när pojkens pappa planterade in den där prylen in i pojken, för pappan var egentligen ett sånt där gult monster och nu ska jag sluta skriva för allting spårade ur och ni vill inte veta.
nu ska jag göra nåt åt mitt hår. jag ser ut som ett troll.
dagens låt: putting holes in happiness - marilyn manson
the last day
pärlor
spets
rosa
glitter
rosetter
here you go. julklappstips.
idag ska jag kedjekolla grey's.
boxen har kommit.
s, prepare for.. maraton.
I need to be under your skin
omg please. jag vill flytta hemifrån, långt långt bort från laga-mat-åt-brorsor/vara-tyst-brorsor-sover huset.
jag vet precis hur jag vill att det ska se ut. stilrent (typ svartvitt och icke barnvänliga möbler)
men ändå hemtrevligt (typ mysiga filtar och gitarrer på väggarna).
och det ska alltid vara massa härliga människor där.
mina föräldrar tycker egentligen att jag ska bo själv. not gonna happen.
den som läst min blogg/träffat mig/varit min psykolog vet att jag inte skulle palla en vecka.
dom verkar tro att jag skulle må bra av att handla själv, betala räkningar själv, äta själv, sova själv, borsta tänderna själv etcetera. även om jag skulle klara av det där skulle jag i vilket fall som helst bli fet/dö då jag inte kan laga mat och antingen skulle svälta ihjäl eller leva på godis.
skulle nog bli helt förvirrad och ni skulle hitta mig tre veckor senare halvt uppäten av schäfrar.
tur att jag ska bo med o. eller med the backups s/e.
mmmm, bara ett halvår kvar. sen: sambo.
fast det ordet gillar jag egentligen inte. det borde heta nåt mysigare. roomie får duga så länge.
nu ska jag sova helt befriad från ångest.
dagens låt:
say just words to me
jag är helt hopplös.
despite the fact att jag ansträngt mig cirka 2 minuter idag är jag hopplös.
fast det gör inget.
o kommer hem imorn. nothing can wear me down.
kollade igenom bloggen och såg att jag faktiskt inte skrivit så extremt mycket om honom.
om man jämför med allting annat jag skriver om hela tiden. typ, stackars mig. (gånger 1400 inlägg)
jag vill verkligen inte vara en sån som skriver om sitt förhållande hela tiden och om hur bra det går och om hur gullig han är och vad man ska döpa ungarna till och så vidare.
(med detta vill jag att den som läser mitt 5000 tecken långa inlägg om/till o
(som jag kommer skriva innan jag asia) fortsätter läsa efter det)
gosh. min lillebror lagar mat. det luktar bränt. måste styra upp.