a copy of an imitation

nggggghhhhh!! har precis gått upp.

måste få klaga lite.
åkte till jobbet 70 minuter innan jag började igår,
för att jag visste att det var problem med allt.
tolvan går, bra, tunnelbanan tog hundra år.
sen halkar jag. hårt.
sen hör jag att några slår på rutorna på en buss bredvid mig.
tittar, och ser 35 småkids som asgarvar.
sen ska jag åka buss. den kommer inte.
sl sa att den skulle komma, jag sa det,
det står att den ska det, men det gör den inte.
efter 40 minuter ringer jag pappa.
han tycker jag är korkad som inte gick från början.
vid det laget har jag ingen känsel i fingrar eller tår
(trots raggsockor, två vantar, mössa och långkalsonger)
jag går. jag är arg, och jag är kall.
pappa har en skev tidsuppfattning och säger att det tar 10 minuter.
det gör det inte, det tar 25 minuter.
då är den en patient där. en.
sen gick 8 timmar med 4 patienter, massa kaffe,
massa tv, många krampanfall i rumpan ganska snabbt.
haha! nej! det gick inte alls snabbt!
jag avled långsamt under 8 timmar av mitt liv,
såg i alla fall på mycket bra sex and the city-avsnitt.
jag kommer inte ihåg att jag kom hem.

så. tack.
det enda som va lite roligt var när
poliserna kom tillbaka med en skurk,
och när citykillen bytte tidningar (0500)
jag var alltså typ den första i hela världen som läste dagens tidning.
säger jag, och ännu inte motbevisad.

nattens låt: coma white - marilyn manson
dagens låt: har ingen än