what would i do
o:
give me your forever
please your forever
not another day less will do
from you
give me your forever
please your forever
not another day less will do
from you
"guys.. why do we like them..?"
vad är det för fel på mig?
klockan är halv tio och jag kom hem för fem timmar sen.
varför ligger jag inte och sover istället för att ligga här och känna hur fylla övergår i bakfylla.
det ligger dessutom marschmallows över hela mitt golv och jag vet inte hur det gick till.
suspekt.
för att vara en "sketen torsdag" blev det lyckat, jag hade tamefan roligt.
fast jag är mycket besviken på stockholms torsdagsuteliv.
jag mår jävligt illa. fan.
klockan är halv tio och jag kom hem för fem timmar sen.
varför ligger jag inte och sover istället för att ligga här och känna hur fylla övergår i bakfylla.
det ligger dessutom marschmallows över hela mitt golv och jag vet inte hur det gick till.
suspekt.
för att vara en "sketen torsdag" blev det lyckat, jag hade tamefan roligt.
fast jag är mycket besviken på stockholms torsdagsuteliv.
jag mår jävligt illa. fan.
"his fantasy has gone wrong and collapsed"
yes ladies and gentlemen, jag lider ännu en gång.
jag har ett jävla hål i mitt huvud.
eller nåja, jag gick igenom en "smärre skönhetsoperation" och tog bort tre födelsemärken jag stört mig på.
problemet var att ett satt över ett blodkärl så allting blev blodigare och äckligare än jag trott.
nu sitter jag här med fem stygn och är sådär behagligt borta på painkillers.
det var en skitdag igår. först och främst är det aldrig kul att gå upp kvart i sju om man är van att göra det kvart i tolv.
sen är det inte speciellt kul att ligga i en konstig ställning på ett bord medan nån skär i en,
och att resten av dagen och kvällen kan beskrivas smärta/besvikelse.
dessutom råkade jag som trogen wannabemansongroupie se en av hans favoritfilmer.
det skulle jag inte gjort, för det går inte att få bort bilder på alla vrålpsykade människor i den.
(jag kan ärligt säga att det nog är den vidrigaste film som finns. vilket säkert är själva poängen)
idag var en helt okej dag. solade en timme, duschade bort blodfläckar, fikade och försökte att inte vara så irriterad på allting. förutom extrema mängder choklad de senaste 36 timmarna har jag klarat det ganska bra.
jag är nog lite halvallergisk mot mig familj. kan vara på jättebra humör och så kommer nån av dom hem och så är den dagen förstörd. okej, det ligger säkert 15 år undertryckt ilska i mig, men tills den kommer fram äter jag.
gosh, jag har ett mycket komplicerat förhållande till choklad. marabou är min bästa vän.
jag saknar min pojkvän. det är så typiskt mig att bli totalt beroende av någon som är här bara när mina kompisar har tid att ses och så blir det hoes before bros och extremt toffleri och det är ju jättehärligt men jag önskar att det var annorlunda. den här helgen blir nog det, vi kan nog festa lite jag och s. mm, det är härligt att längta ibland..
fast det gör inget, jag skulle inte vara jag om jag inte var beroende.
and she prays that he'll kiss her...
nu ska jag se på lost highway som jag har sjukt höga förväntningar på.
(manson och nine inch nails (som jag lyssnar jättemycket på nu för att jag läste om mansons biografi där det står en massa om trent) gör soundtracket och dom skulle inte göra det till en dålig film.
snarare till en så vriden, bisarr, okontroversiell och äcklig att det blir en dålig film men en bra art film.
lets see, shall we..
dagens låt: the wings - gustavo santaolalla
jag har ett jävla hål i mitt huvud.
eller nåja, jag gick igenom en "smärre skönhetsoperation" och tog bort tre födelsemärken jag stört mig på.
problemet var att ett satt över ett blodkärl så allting blev blodigare och äckligare än jag trott.
nu sitter jag här med fem stygn och är sådär behagligt borta på painkillers.
det var en skitdag igår. först och främst är det aldrig kul att gå upp kvart i sju om man är van att göra det kvart i tolv.
sen är det inte speciellt kul att ligga i en konstig ställning på ett bord medan nån skär i en,
och att resten av dagen och kvällen kan beskrivas smärta/besvikelse.
dessutom råkade jag som trogen wannabemansongroupie se en av hans favoritfilmer.
det skulle jag inte gjort, för det går inte att få bort bilder på alla vrålpsykade människor i den.
(jag kan ärligt säga att det nog är den vidrigaste film som finns. vilket säkert är själva poängen)
idag var en helt okej dag. solade en timme, duschade bort blodfläckar, fikade och försökte att inte vara så irriterad på allting. förutom extrema mängder choklad de senaste 36 timmarna har jag klarat det ganska bra.
jag är nog lite halvallergisk mot mig familj. kan vara på jättebra humör och så kommer nån av dom hem och så är den dagen förstörd. okej, det ligger säkert 15 år undertryckt ilska i mig, men tills den kommer fram äter jag.
gosh, jag har ett mycket komplicerat förhållande till choklad. marabou är min bästa vän.
jag saknar min pojkvän. det är så typiskt mig att bli totalt beroende av någon som är här bara när mina kompisar har tid att ses och så blir det hoes before bros och extremt toffleri och det är ju jättehärligt men jag önskar att det var annorlunda. den här helgen blir nog det, vi kan nog festa lite jag och s. mm, det är härligt att längta ibland..
fast det gör inget, jag skulle inte vara jag om jag inte var beroende.
and she prays that he'll kiss her...
nu ska jag se på lost highway som jag har sjukt höga förväntningar på.
(manson och nine inch nails (som jag lyssnar jättemycket på nu för att jag läste om mansons biografi där det står en massa om trent) gör soundtracket och dom skulle inte göra det till en dålig film.
snarare till en så vriden, bisarr, okontroversiell och äcklig att det blir en dålig film men en bra art film.
lets see, shall we..
dagens låt: the wings - gustavo santaolalla
if she could drive, she would drive it away
när en sån som jag faktiskt börjar känna ett behov av att ta tag i saker och ting är det en lättnad.
det som mina föräldrar tycker att man ska börja göra två dagar efter ledighet tar för mig typ två månader.
idag, en månad efter att vi åkte till usa, och efter att ha tittat klart på den första säsongen av två sjukt bra serier och ungefär åtta filmer börjar jag bli lite rastlös.
jag känner att det är dags att socialisera lite och kanske också hitta ett jobb.
övningskörde igår och ser tillochmed fram emot nästa gång jag får sitta i bilen.
jag är ganska duktig tycker jag själv (även om jag ibland kör lite lite lite för fort)
med lite tur behöver jag inte ha mer kontakt med körskolan för det vill jag verkligen inte.
även om n var jävligt rolig känns det inte alls kul att komma tillbaka efter resan..
fan, måste lära mig parkera också. skit också..
i am not your rolling wheels
i am the highway
för första gången sen någongång i december ska jag ut och ränna i stockholm.
helt utan pengar och helt utan minne av hur man beter sig på krogen.
kan bli mycket intressant..
hoppas mitt inte så trevliga skavsår har gått över så pass att jag slipper ha flipflops på mig.
nu ska jag se på the notebook (som alla tjejer erkänt som en mycket mycket gullig film) och sakna o och gråta lite när det är sorgligt och måla naglarna.
dagens låt: madagascar - gnr
det som mina föräldrar tycker att man ska börja göra två dagar efter ledighet tar för mig typ två månader.
idag, en månad efter att vi åkte till usa, och efter att ha tittat klart på den första säsongen av två sjukt bra serier och ungefär åtta filmer börjar jag bli lite rastlös.
jag känner att det är dags att socialisera lite och kanske också hitta ett jobb.
övningskörde igår och ser tillochmed fram emot nästa gång jag får sitta i bilen.
jag är ganska duktig tycker jag själv (även om jag ibland kör lite lite lite för fort)
med lite tur behöver jag inte ha mer kontakt med körskolan för det vill jag verkligen inte.
även om n var jävligt rolig känns det inte alls kul att komma tillbaka efter resan..
fan, måste lära mig parkera också. skit också..
i am not your rolling wheels
i am the highway
för första gången sen någongång i december ska jag ut och ränna i stockholm.
helt utan pengar och helt utan minne av hur man beter sig på krogen.
kan bli mycket intressant..
hoppas mitt inte så trevliga skavsår har gått över så pass att jag slipper ha flipflops på mig.
nu ska jag se på the notebook (som alla tjejer erkänt som en mycket mycket gullig film) och sakna o och gråta lite när det är sorgligt och måla naglarna.
dagens låt: madagascar - gnr
"we have no internet!"
jag trivs rätt bra med att vara arbetslös:
jag får ångest av att jobba = tiden går långsamt
jag har roligt när jag inte jobbar = tiden går snabbt (snart muckar o, jag fyller 20, vi flyttar med mer)
problemet är ju att tiden inte går lika långsamt för alla i den riktiga världen.
det hjälper ju inte att det känns som att mina veckor går jättefort när dom inte gör det egentligen.
till exempel kan jag spendera hela veckan som kommer med att kolla på californication (killserie men om jag inte låtsas om alla nakna brudar är den jävligt bra. plus att mulder är med, bara det är ju en anledning att fortsätta titta)
men eftersom jag ständigt tänker på o som är ute i fält påminns jag om att världen är sjukt seg.
och ja, jag hade rätt. jag hade inte så himla kul på amfibieförevisningen på berga.
jag hoppas verkligen att o blev glad över att jag var där (även om jag inte skulle blivit så glad över att se mig där)
för istället för typ en trevlig liten picknick med "våra soldater" i civilkläder var det typ som att gå omkring i en skog/nånstans ute på landet fast det var en massa förvirrade människor och grönklädda killar och små tält med vapen i.
och precis när jag vant mig vid stället (jag måste sett totalt felplacerad ut i klänning och lackskor by the way)
började en amiral/officerare/militärman prata och så kom det ett antal verkligt sjukglada killar utspringande från båtar och bilar och skulle "ta terräng" och döda "fienden" och la sig i diken och hela köret.
tyvärr såg ingen skillnad på alla "soldater", inte på dikeskillarna iallafall, men (precis som jag faktiskt misstänkte) var o närmast där jag stod.
såhär i efterhand tycker jag inte att det var så farligt och att o trots allt såg sexig ut i sin gröngölingsoutfit,
men när jag stod där bland 500 personer som tyckte det var hur coolt som helst var det en annan grej.
sen var jag tvungen att åka kommunalt därifrån för att alla jag kände som skulle varit där hade bytt nummer/inte var där. det tog en timme till centralen. då räddade s livet på mig genom att låta mig prata av mig och dricka kaffe.
well, nu är det bara 59 dagar kvar. good for me.
alla som läser får i bakläxa att se senaste south parkavsnittet. så. jävla. roligt.
dagens låt: a perfect mess - sahara hotnights (blir inte arga på att jag drar upp det där igen)
jag får ångest av att jobba = tiden går långsamt
jag har roligt när jag inte jobbar = tiden går snabbt (snart muckar o, jag fyller 20, vi flyttar med mer)
problemet är ju att tiden inte går lika långsamt för alla i den riktiga världen.
det hjälper ju inte att det känns som att mina veckor går jättefort när dom inte gör det egentligen.
till exempel kan jag spendera hela veckan som kommer med att kolla på californication (killserie men om jag inte låtsas om alla nakna brudar är den jävligt bra. plus att mulder är med, bara det är ju en anledning att fortsätta titta)
men eftersom jag ständigt tänker på o som är ute i fält påminns jag om att världen är sjukt seg.
och ja, jag hade rätt. jag hade inte så himla kul på amfibieförevisningen på berga.
jag hoppas verkligen att o blev glad över att jag var där (även om jag inte skulle blivit så glad över att se mig där)
för istället för typ en trevlig liten picknick med "våra soldater" i civilkläder var det typ som att gå omkring i en skog/nånstans ute på landet fast det var en massa förvirrade människor och grönklädda killar och små tält med vapen i.
och precis när jag vant mig vid stället (jag måste sett totalt felplacerad ut i klänning och lackskor by the way)
började en amiral/officerare/militärman prata och så kom det ett antal verkligt sjukglada killar utspringande från båtar och bilar och skulle "ta terräng" och döda "fienden" och la sig i diken och hela köret.
tyvärr såg ingen skillnad på alla "soldater", inte på dikeskillarna iallafall, men (precis som jag faktiskt misstänkte) var o närmast där jag stod.
såhär i efterhand tycker jag inte att det var så farligt och att o trots allt såg sexig ut i sin gröngölingsoutfit,
men när jag stod där bland 500 personer som tyckte det var hur coolt som helst var det en annan grej.
sen var jag tvungen att åka kommunalt därifrån för att alla jag kände som skulle varit där hade bytt nummer/inte var där. det tog en timme till centralen. då räddade s livet på mig genom att låta mig prata av mig och dricka kaffe.
well, nu är det bara 59 dagar kvar. good for me.
alla som läser får i bakläxa att se senaste south parkavsnittet. så. jävla. roligt.
dagens låt: a perfect mess - sahara hotnights (blir inte arga på att jag drar upp det där igen)
sick and tired of being sick and tired
usch, jag har ont i huvudet.
jag vill inte att det ska ha att göra med alla filmer jag sett,
men det är en möjlighet. tyvärr.
eftersom jag som bekant gillar att fly verkligheten har jag visst råkat se första säsongen av breaking bad
(helt klart bästa serien!) och typ alla filmer jag nånsin gillat.
fast jag har varit duktig och gått ut med vovven (veckans goda gärning typ)
och ringt såna jag behövde ringa och typ, var snäll och var med och sjöng för lillebror imorse.
(inte för att jag hade något val, i vår familj finns inga ursäkter what so ever)
gick förresten upp kvart i sex idag och har varit upp sen dess.
typiskt lumpenskit. varför måste dom vara där så tidigt?
aah, måste vara därför jag har ont i huvudet.
imorn är det "regementets dag" och jag har sån ångest!
borde komma för att: plikt som flickvän (om nåt är flickvänsplikt så är det väl sånt?)
det känns som att.. ett par stycken förväntar sig att jag ska dyka upp och jag vågar nog inte annat
jag tror att o skulle bli glad
borde låta bli för att: jag är helt och hållet ointresserad av militären (precis som med golf och liknande onödigheter)
det är helt fruktansvärt långt dit (två och en halv timme en lördagsmorgon) och jag har ingen bil
jag funderar på om det inte är emot principer i allmänhet att liksom vara på ett ställe man är emot?
(gud jag kan inget om principer, varför kan ingen bestämma åt mig?!)
jag vet inte vad jag ska ha på mig
nej, nu kom depressionsbaren.
för den som inte vet är det grannarna som varje fredag träffas ett tag och dricker och snackar skit om ungarna.
(det är faktiskt sant, det är efter baren jag får höra av mamma vad snorungarna sysslar med)
just idag är det champagnebar för att ma och pa typ vill fira sig själva ännu lite mer...
ska nog gå ner och hämta lite till mig också, nu när jag har både beslutsångest och huvudvärk.
sen ska jag ringa s och kolla på cruel intentions. mycket bra..
jag vill inte att det ska ha att göra med alla filmer jag sett,
men det är en möjlighet. tyvärr.
eftersom jag som bekant gillar att fly verkligheten har jag visst råkat se första säsongen av breaking bad
(helt klart bästa serien!) och typ alla filmer jag nånsin gillat.
fast jag har varit duktig och gått ut med vovven (veckans goda gärning typ)
och ringt såna jag behövde ringa och typ, var snäll och var med och sjöng för lillebror imorse.
(inte för att jag hade något val, i vår familj finns inga ursäkter what so ever)
gick förresten upp kvart i sex idag och har varit upp sen dess.
typiskt lumpenskit. varför måste dom vara där så tidigt?
aah, måste vara därför jag har ont i huvudet.
imorn är det "regementets dag" och jag har sån ångest!
borde komma för att: plikt som flickvän (om nåt är flickvänsplikt så är det väl sånt?)
det känns som att.. ett par stycken förväntar sig att jag ska dyka upp och jag vågar nog inte annat
jag tror att o skulle bli glad
borde låta bli för att: jag är helt och hållet ointresserad av militären (precis som med golf och liknande onödigheter)
det är helt fruktansvärt långt dit (två och en halv timme en lördagsmorgon) och jag har ingen bil
jag funderar på om det inte är emot principer i allmänhet att liksom vara på ett ställe man är emot?
(gud jag kan inget om principer, varför kan ingen bestämma åt mig?!)
jag vet inte vad jag ska ha på mig
nej, nu kom depressionsbaren.
för den som inte vet är det grannarna som varje fredag träffas ett tag och dricker och snackar skit om ungarna.
(det är faktiskt sant, det är efter baren jag får höra av mamma vad snorungarna sysslar med)
just idag är det champagnebar för att ma och pa typ vill fira sig själva ännu lite mer...
ska nog gå ner och hämta lite till mig också, nu när jag har både beslutsångest och huvudvärk.
sen ska jag ringa s och kolla på cruel intentions. mycket bra..
dry your eyes
ännu en effektiv och bra dag.
lunchade med j och pratade igenom våra resor och släkten och jobb och hade allmänt trevligt.
han berättade bland annat att hans lillasyster har blivit lika galen i rosa som jag.
vilket är underbart (speciellt med tanke på att hon för några år sen bara ville ha på sig killkläder)
jag är sjukt imponerad, det här hände helt utan mitt inflytande.
vi drack kaffe och försökte se pretentiösa ut inne på k-huset.
sen köpte jag födelsedagspresent till min lillebror och plektrum till mig själv.
vill bli rockstjärnaresultat: översta hudlagret på mitt långfinger är avskalat.
och, idag har jag lärt mig: introt till sweet c o m (inte lika snabbt som slash, men nästan)
plus att jag precis luftade min element alldeles själv! är inte det fantastiskt!?!
fast det är precis som att byta däck på bilen, nåt jag aldrig mer tänker göra.
är mycket stolt över mig själv som faktiskt sökte jobb idag. visserligen bara ett enda,
men det kan jag faktiskt tänka mig att jobba på.
vår byggjobbare som gör om köket är jävligt rolig.
man kan höra honom skrika "helvete! fan vad ni är jävliga erka jävla skitskruvar!" nerifrån.
nu ska jag ladda ner charles mansons album bara för att se om det är nåt jag gillar..
lunchade med j och pratade igenom våra resor och släkten och jobb och hade allmänt trevligt.
han berättade bland annat att hans lillasyster har blivit lika galen i rosa som jag.
vilket är underbart (speciellt med tanke på att hon för några år sen bara ville ha på sig killkläder)
jag är sjukt imponerad, det här hände helt utan mitt inflytande.
vi drack kaffe och försökte se pretentiösa ut inne på k-huset.
sen köpte jag födelsedagspresent till min lillebror och plektrum till mig själv.
vill bli rockstjärnaresultat: översta hudlagret på mitt långfinger är avskalat.
och, idag har jag lärt mig: introt till sweet c o m (inte lika snabbt som slash, men nästan)
plus att jag precis luftade min element alldeles själv! är inte det fantastiskt!?!
fast det är precis som att byta däck på bilen, nåt jag aldrig mer tänker göra.
är mycket stolt över mig själv som faktiskt sökte jobb idag. visserligen bara ett enda,
men det kan jag faktiskt tänka mig att jobba på.
vår byggjobbare som gör om köket är jävligt rolig.
man kan höra honom skrika "helvete! fan vad ni är jävliga erka jävla skitskruvar!" nerifrån.
nu ska jag ladda ner charles mansons album bara för att se om det är nåt jag gillar..
"i choose vodka. and chaka kahn"
jag har alltid gillat tisdagar. det är då jag är effektiv och gör saker och efteråt tycker att jag gjort tillräckligt för att inte göra något mer den veckan.
idag har jag inte gjort mer än lunchat med s, provat skor och pratat om viktiga saker.
typ moral och vad man borde göra (och mest om vad man absolut inte borde göra)
och kommit fram till att killar nog är lite dumma i huvudet som gör saker dom inte borde bara för att dom tror att grabbarna grus ska gilla dom mer.
det här med killar är komplicerat, ju mer man träffar/pratar om/hör om dom, desto overkligt konstiga verkar dom.
(till exempel är väl varenda tjej trött på machokillar? det är väl inte så svårt att fatta att tjejer inte blir jättetända på ölhävning/träningsfreak/vapen/antal brudar dom "satt på", som dom så trevligt säger..)
okej, är lite salongsberusad på malibu. bridget jones hos s blir ännu roligare då.
plus att nångång måste vi ju dricka upp den där flaskan (mycket bra, den verkar aldrig ta slut)
insåg idag att jag kommer vara ensam hemma två veckor i slutet av juni.
vilket praktiskt nog ligger över min 20årsdag. mycket, mycket bra..
hurray, min favorithatblogg är tillbaka!
läs! aem
beslutade mig idag för att jag inte alls ska börja plugga till hösten. jätte.. bra.
så nu kan jag ehm, jobba i två år tills o är klar.
komplikation 1: jag har inget jobb. 2: vi skulle få bättre ekonomin om jag pluggade. 3: när jag kan plugga vill jag inte vara i sverige vilket betyder att jag skulle behöva flytta. utomlands. det är jätteläskigt. 4: måste dessutom få med o och jag är inte säker på att han vill bo i nyc.
tricky. very tricky..
mm, gns är faktiskt sjukt bra. inte alla låtar, men dom flesta.
och snart har jag lärt mig hela gft. best song ever..
idag har jag inte gjort mer än lunchat med s, provat skor och pratat om viktiga saker.
typ moral och vad man borde göra (och mest om vad man absolut inte borde göra)
och kommit fram till att killar nog är lite dumma i huvudet som gör saker dom inte borde bara för att dom tror att grabbarna grus ska gilla dom mer.
det här med killar är komplicerat, ju mer man träffar/pratar om/hör om dom, desto overkligt konstiga verkar dom.
(till exempel är väl varenda tjej trött på machokillar? det är väl inte så svårt att fatta att tjejer inte blir jättetända på ölhävning/träningsfreak/vapen/antal brudar dom "satt på", som dom så trevligt säger..)
okej, är lite salongsberusad på malibu. bridget jones hos s blir ännu roligare då.
plus att nångång måste vi ju dricka upp den där flaskan (mycket bra, den verkar aldrig ta slut)
insåg idag att jag kommer vara ensam hemma två veckor i slutet av juni.
vilket praktiskt nog ligger över min 20årsdag. mycket, mycket bra..
hurray, min favorithatblogg är tillbaka!
läs! aem
beslutade mig idag för att jag inte alls ska börja plugga till hösten. jätte.. bra.
så nu kan jag ehm, jobba i två år tills o är klar.
komplikation 1: jag har inget jobb. 2: vi skulle få bättre ekonomin om jag pluggade. 3: när jag kan plugga vill jag inte vara i sverige vilket betyder att jag skulle behöva flytta. utomlands. det är jätteläskigt. 4: måste dessutom få med o och jag är inte säker på att han vill bo i nyc.
tricky. very tricky..
mm, gns är faktiskt sjukt bra. inte alla låtar, men dom flesta.
och snart har jag lärt mig hela gft. best song ever..
its easier to leave than to be left behind
jag tror att jag hatar söndagar mer än alla andra.
min annars så snälla pojkvän bara lämnar mig.
tycker mindre illa om dom nu med tanke på att jag inte har så mycket jobbigt att göra på måndagarna.
(praktiskt taget ingenting om jag ska vara ärlig, vilket i säg är lite ångestframskallande)
anywho, o ligger i lumpen i 11 månader, vilket alltså är 48 veckor, minus säg 16 för gånger jag inte varit hemma.
det ger 32 deprimerade söndagar.
om man jämför med människor som har 52 deprimerande söndagar är det ju inte alls så synd om mig,
men eftersom jag inte bryr mig så mycket om andra är det fortfarande mest synd om mig...
har faktiskt haft en himla bra helg.
var hos e på lunch/fika/fatsugarcravings och hade bara typ askul.
har hängt hos o resten av tiden (jag vet! vi är hemskt asociala men jag ville faktiskt gå ut fast jag är så pank att jag inte vet var jag ska ta vägen och då åker jag till o)
och vi har legat i sängen och tänkt på saker vi ska göra som inte blir av.
nu ligger jag och äter på en totalförbjuden chokladbiskvie som mamma gjorde men som ingen får äta (varför? varför? varför ligger det typ 150 stycken i kylskåpet?) och funderar på nånting som jag och s har pratat om nu när vi äntligen spenderat lite quality time tillsammans: män. eller snarare vad män gör.
sen jag så stereotypt la ner det där med hästar och blev intresserad av killar istället har jag trott att jag förstått.
jag har trott att eftersom jag har tre bröder i olika storlekar så att säga måste jag väl fatta hur dom funkar.
i didn't understand shit.
det svåra (och det jag inte fattat förrän nyss) är ju att dom inte är på en elvaårings känslomässiga nivå när dom är 20 (det hade sannerligen varit lättare om dom var det, man hade kunnat ge dom lite mer i veckopeng och en vattenpistol i födelsedagspresent och så var det happy days again) och att dom också är svåra ibland och gör saker man inte förstår och beter sig tvärtemot vad dom känner och är lika lättsårade som tjejer och skriver sms ihop och också har svåra fall av chockladcravings.
jag älskar min pojkvän. fast inte lika mycket på söndagar.
(hm, jag undrar hur många fler som läste min blogg när jag var singel..)
why, oh why måste mina favoritbloggare ge upp sina personliga bloggar för att bli kommersiella? eller vad det nu är dom sysslar med. dom faller en efter en..
min annars så snälla pojkvän bara lämnar mig.
tycker mindre illa om dom nu med tanke på att jag inte har så mycket jobbigt att göra på måndagarna.
(praktiskt taget ingenting om jag ska vara ärlig, vilket i säg är lite ångestframskallande)
anywho, o ligger i lumpen i 11 månader, vilket alltså är 48 veckor, minus säg 16 för gånger jag inte varit hemma.
det ger 32 deprimerade söndagar.
om man jämför med människor som har 52 deprimerande söndagar är det ju inte alls så synd om mig,
men eftersom jag inte bryr mig så mycket om andra är det fortfarande mest synd om mig...
har faktiskt haft en himla bra helg.
var hos e på lunch/fika/fatsugarcravings och hade bara typ askul.
har hängt hos o resten av tiden (jag vet! vi är hemskt asociala men jag ville faktiskt gå ut fast jag är så pank att jag inte vet var jag ska ta vägen och då åker jag till o)
och vi har legat i sängen och tänkt på saker vi ska göra som inte blir av.
nu ligger jag och äter på en totalförbjuden chokladbiskvie som mamma gjorde men som ingen får äta (varför? varför? varför ligger det typ 150 stycken i kylskåpet?) och funderar på nånting som jag och s har pratat om nu när vi äntligen spenderat lite quality time tillsammans: män. eller snarare vad män gör.
sen jag så stereotypt la ner det där med hästar och blev intresserad av killar istället har jag trott att jag förstått.
jag har trott att eftersom jag har tre bröder i olika storlekar så att säga måste jag väl fatta hur dom funkar.
i didn't understand shit.
det svåra (och det jag inte fattat förrän nyss) är ju att dom inte är på en elvaårings känslomässiga nivå när dom är 20 (det hade sannerligen varit lättare om dom var det, man hade kunnat ge dom lite mer i veckopeng och en vattenpistol i födelsedagspresent och så var det happy days again) och att dom också är svåra ibland och gör saker man inte förstår och beter sig tvärtemot vad dom känner och är lika lättsårade som tjejer och skriver sms ihop och också har svåra fall av chockladcravings.
jag älskar min pojkvän. fast inte lika mycket på söndagar.
(hm, jag undrar hur många fler som läste min blogg när jag var singel..)
why, oh why måste mina favoritbloggare ge upp sina personliga bloggar för att bli kommersiella? eller vad det nu är dom sysslar med. dom faller en efter en..
my united states of whatever
jag hatar att jag en sekund kan tycka att min mamma nog är den jävligaste som finns,
och så fort hon säger lilla gumman håller jag på att börja gråta och vill bara att hon ska krama mig.
jag tycker synd om mina föräldrar som har en så utomordentligt jobbig tonårsdotter.
själv är jag medveten om vilken pain in the ass jag är, men dom bara förstår mig inte.
tre gånger (om inte mer) om året måste dom inte skälla ut, utan läxa upp mig.
dom upprepar allting viktigt/duktigt/nödvändigt dom vet som jag inte gör, fast jag hört det en miljon gånger.
det kan inkludera allt jag är dålig på och allting jag borde gjort istället för det jag gjorde,
och att om man gör så kommer man absolut inte någonstans.
men så kommer dom efter att man gömt sig i badrummet och gråtit lite för att allting är förjävligt,
och pratar med förstående röster och lyssnar och försöker att inte låtsas om att man beter sig som en (här skulle jag skriva femåring) trettonåring. (det var avskyvärt att vara tretton. usch usch usch)
idag städade jag mitt rum för första gången på ungefär fyra månader (notera att jag inte var hemma typ tre av dom, men i vilket fall som helst..) det var inte så rent.
träffade e också, och kollade på helt galna filmer från asien (och sverige för den delen)
dom från asien är okej att visa för vi är inte lika totalt urfreakade som den från min skiva förra året.
den får bara visas om e typ smugglar in den på mitt bröllop. och tvärtom.
tyvärr visade det sig att det jag hade minnesluckor om kom e inte heller ihåg.
vi måste helt enkelt leta upp: tuktukchauffören från angkor wat, superbögen från nhatrang och c/j från phiphi,
och dom vi inte kommer ihåg som kan berätta vad som hände... tricky, very tricky.
okej, såhär funkar min familj:
ponera att jag lånat ma/pa minneskort och när jag är klar, till exempel igår morse. lägger det på köksbordet.
när ma/pa sen ville ha det, till exempel igår efter middagen, är det inte där.
då frågar till exempel jag alla familjemedlemmar var det ligger. alla nekar till inblandning. (alltså, alla blir irriterande på mig för att jag frågar en massa gånger om nånting jag slarvat bort vilket jag inte hade)
då har jag gett upp för att jag letat runt hela köksbordet cirka femhundra gånger.
när vi dagen efter äter middag visar det sig att minneskortet ligger på köksbordet.
då har alltså någon av mina familjemedlemmar låtit bli att bara säga att den lånat det. för att jävlas med mig.
jag är jättejättearg på antingen ma/pa eller m, eller n. jävla skitstövel.
skitstövlar är dom i lumpen också. allihopa.
nu ska jag gå ner och rota i skafferiet och ignorera att jag faktiskt åt (hemskt, hemskt) pommes frites i usa.
sen ska jag kolla klart på seven och inte vara arg på min hopplösa familj.
an appealing guy. man-guy. guy-man?
c: you're allergic to the sun?
v: very, very, very deathly, deathly allergic...
jag har letat förgäves efter ett bra she's the man-manus.
i vanliga fall hatar jag såna filmer, men sen den var vår enda anledning att inte ta livet av oss i hanoi är den faktiskt hur rolig som helst. att den sen visades hela vår vietnamvistelse gjorde saken ännu bättre,
för nu kan vi hela filmen utantill och vet när det roligaste händer.
vilket jag anser är alla delar med spindeln mervolio.
jag gillar vår resa. jag gillar att ingen trodde att vi skulle komma iväg och så gjorde vi det så mycket.
imorn ska jag träffa e och prata igenom allt vi har minnesluckor om.
ska bli mycket intressant..
(en sak som är mycket irriterande är att min storebror inte klarade av att folk typ faktiskt frågade hur jag haft det, så han var tvungen att luffa runt i usa själv för att få uppmärksamhet igen. loser...)
man kan säga vad man vill om facebook, men jag gillar det mycket mycket mer sen jag såg alla som "joinat" vår asiengrupp. typ värsta gulligt. (alla gulliga utom o som vägrade av konstig anledning..)
jag längtar tillbaka till thailand.
om allting totalskiter sig ska jag ta en enkelbiljett ner och jobba som bartender i bangkok. eller på phiphi.
jag hoppas det skiter sig lagom tills det blir vinter igen..
och by the way, min lillebror har en blogg.
för att jag är extremt snäll kan ni få läsa den här. han vill säkert att fler ska få tal del av hans liv.
min storebror har också en blogg men jag tänkte inte låta honom få mina läsare.
varför varför går det en massa hockey på tv?
vem bryr sig om några snubbar man inte ser skillnad på som skjuter lite på en puck man inte ser?
och vem var stolpskottet som bestämde att dom bra programmen man vill se bara försvann ikväll?
det är ungefär lika spännande med hockey som att se på curlingfinalen. och ja, jag såg den.
nu ska jag se på south park. det hänger man ju iallafall med i..
v: very, very, very deathly, deathly allergic...
jag har letat förgäves efter ett bra she's the man-manus.
i vanliga fall hatar jag såna filmer, men sen den var vår enda anledning att inte ta livet av oss i hanoi är den faktiskt hur rolig som helst. att den sen visades hela vår vietnamvistelse gjorde saken ännu bättre,
för nu kan vi hela filmen utantill och vet när det roligaste händer.
vilket jag anser är alla delar med spindeln mervolio.
jag gillar vår resa. jag gillar att ingen trodde att vi skulle komma iväg och så gjorde vi det så mycket.
imorn ska jag träffa e och prata igenom allt vi har minnesluckor om.
ska bli mycket intressant..
(en sak som är mycket irriterande är att min storebror inte klarade av att folk typ faktiskt frågade hur jag haft det, så han var tvungen att luffa runt i usa själv för att få uppmärksamhet igen. loser...)
man kan säga vad man vill om facebook, men jag gillar det mycket mycket mer sen jag såg alla som "joinat" vår asiengrupp. typ värsta gulligt. (alla gulliga utom o som vägrade av konstig anledning..)
jag längtar tillbaka till thailand.
om allting totalskiter sig ska jag ta en enkelbiljett ner och jobba som bartender i bangkok. eller på phiphi.
jag hoppas det skiter sig lagom tills det blir vinter igen..
och by the way, min lillebror har en blogg.
för att jag är extremt snäll kan ni få läsa den här. han vill säkert att fler ska få tal del av hans liv.
min storebror har också en blogg men jag tänkte inte låta honom få mina läsare.
varför varför går det en massa hockey på tv?
vem bryr sig om några snubbar man inte ser skillnad på som skjuter lite på en puck man inte ser?
och vem var stolpskottet som bestämde att dom bra programmen man vill se bara försvann ikväll?
det är ungefär lika spännande med hockey som att se på curlingfinalen. och ja, jag såg den.
nu ska jag se på south park. det hänger man ju iallafall med i..
bromma blonde babes goes asien
kina:
vietnam:
kambodja:
thailand part I:
laos:
thailand part II:
det här var mina bilder, så sen ska ni få dom som e tog..
vietnam:
kambodja:
thailand part I:
laos:
thailand part II:
det här var mina bilder, så sen ska ni få dom som e tog..
razor blades and cocaine to pass
det är underbart att vara hemma.
trots stora brister i familjen (varav de flesta är personer), var det en bra resa.
ny är stort och speciellt, det var så mycket av allting. för mycket av vissa saker.
vill bo där samtidigt som jag inte skulle klara av själva.. usa. och amerikanarna.
fast det var kallt och det går inte så bra att se glamourös ut när man fryser.
och speciellt inte när ens familj är såna extrema turister och to be honest, look like shit.
men eftersom jag upptäckte att jag kunde hitta även om jag gick 25 bakom och att folk faktiskt hälsade på en som om man bodde där blev jag lite gladare. och försökte verkligen prata som dom.
(har liksom trott att jag ändå pratar helt okej engelska och så kommer man inte ihåg vad scallions är)
sen var det ju skönt med sol och bad i miami fast inte alls kul att gå på ocean drive med dom, och gå runt bland människor som hade roligt.
fast jag hade roligt när vi åkte airboat i everglades och klappade små alligatorer..
och så gillar jag att sola. och shoppa.
(och det är inte ofta man blir övertalad att få bli bjuden på ett par skor av sin pappa när han har dåligt samvete)
(inte för att han borde ha dåligt samvete för att jag är skyldig honom pengar, men gratis är alltid gratis..)
wellwell, det var en recontrip. nu vet jag hur det funkar innan jag och o flyttar dit. om fem år, men ändå...
nu tänker jag ligga hemma en vecka och totalignorera min icke-existerande inkomst,
och sen kanske jag ska börja söka jobb. om jag orkar.
(jag menar, jag trodde att jag sett klart på 24 men hade 7 avsnitt kvar och då kan jag ju inte göra annat!)
förresten är jag fortfarande jetlaggad och har pojkväns/normala telefonsamtalscravings.
och så är jag helt inne i heroin diaries av nikki sixx.
han är en så fucked up kille, jag vill vara mer som honom.
(läs: jag vill också vara en galen rockstjärna som kan bränna 5000 dollar om dan)
sen är jag visserligen inte så sugen på att vara en junkie, men jag tycker att jag skulle passa bra med livsstilen liksom..
och ohyeah, det här resulterar i att många framtida inlägg och titlar har med knark att göra.
min framtid som pilot är för allas information inte så ljus.
först och främst är det nog inte så smart att jobba inom miljöförstöringen,
och sen är det sjukt omständigt att plugga.
letade upp mina slutbetyg och räknade ut det orimligt låga medelvärdet.
känns inte så fruktansvärt bra att alltid som är dåligt i mitt liv är mitt fel.
jag kan inte skylla ifrån mig på nån. fan.
nu ska jag se det allra sista avsnittet av 24 och komma på vad jag ska göra med en halv smet kladdkaka.
trots stora brister i familjen (varav de flesta är personer), var det en bra resa.
ny är stort och speciellt, det var så mycket av allting. för mycket av vissa saker.
vill bo där samtidigt som jag inte skulle klara av själva.. usa. och amerikanarna.
fast det var kallt och det går inte så bra att se glamourös ut när man fryser.
och speciellt inte när ens familj är såna extrema turister och to be honest, look like shit.
men eftersom jag upptäckte att jag kunde hitta även om jag gick 25 bakom och att folk faktiskt hälsade på en som om man bodde där blev jag lite gladare. och försökte verkligen prata som dom.
(har liksom trott att jag ändå pratar helt okej engelska och så kommer man inte ihåg vad scallions är)
sen var det ju skönt med sol och bad i miami fast inte alls kul att gå på ocean drive med dom, och gå runt bland människor som hade roligt.
fast jag hade roligt när vi åkte airboat i everglades och klappade små alligatorer..
och så gillar jag att sola. och shoppa.
(och det är inte ofta man blir övertalad att få bli bjuden på ett par skor av sin pappa när han har dåligt samvete)
(inte för att han borde ha dåligt samvete för att jag är skyldig honom pengar, men gratis är alltid gratis..)
wellwell, det var en recontrip. nu vet jag hur det funkar innan jag och o flyttar dit. om fem år, men ändå...
nu tänker jag ligga hemma en vecka och totalignorera min icke-existerande inkomst,
och sen kanske jag ska börja söka jobb. om jag orkar.
(jag menar, jag trodde att jag sett klart på 24 men hade 7 avsnitt kvar och då kan jag ju inte göra annat!)
förresten är jag fortfarande jetlaggad och har pojkväns/normala telefonsamtalscravings.
och så är jag helt inne i heroin diaries av nikki sixx.
han är en så fucked up kille, jag vill vara mer som honom.
(läs: jag vill också vara en galen rockstjärna som kan bränna 5000 dollar om dan)
sen är jag visserligen inte så sugen på att vara en junkie, men jag tycker att jag skulle passa bra med livsstilen liksom..
och ohyeah, det här resulterar i att många framtida inlägg och titlar har med knark att göra.
min framtid som pilot är för allas information inte så ljus.
först och främst är det nog inte så smart att jobba inom miljöförstöringen,
och sen är det sjukt omständigt att plugga.
letade upp mina slutbetyg och räknade ut det orimligt låga medelvärdet.
känns inte så fruktansvärt bra att alltid som är dåligt i mitt liv är mitt fel.
jag kan inte skylla ifrån mig på nån. fan.
nu ska jag se det allra sista avsnittet av 24 och komma på vad jag ska göra med en halv smet kladdkaka.