a copy of an imitation

jag hatar måndagar.
(varnar er redan nu,
det här är inget feel-good inlägg)

man kan hata söndagar,
man kan hata torsdagar,
men det är nåt speciell med måndagar.
man blir självmordsbenägen.

dagen började ändå ganska bra.
lyckades ta mig upp ur sängen,
visserligen dödstrött
men klarade av redovisningen iallafall.

Nothing in this world is for real
Except you are for me and
I am so yours

hoppade över matten by accident,
hade viktigare saker för mig.
klarade mig igenom fotot utan att dö
(mina bilder råkade vara på färg-foto-film= blev förstörda)
men nu kan jag ju ta nya, bra bilder.
sen sliter jag med min igenomfuskade talva,
orkade inte släpa på pärmen: skissade om en bild i en tidning.
gick från skolan 17.30! halv sex!
då började det regna.

kommer hem och blir utskälld.
de senaste 100 timmarna har jag blivit kallad:
oambitiös
omotiverad
slarvig
oansvarig
egoistisk
rätt lat

dessutom är jag inte allmänbildad,
jag kommer få skitdåliga jobb hela mitt liv,
jag får skylla mig själv för att jag gör det svårt för mig själv i framtiden,
inte har bra betyg,
bara är ute och roar mig,
har taskig attityd,
kommer få det jättejobbigt med precis allting,
umgås med fel sorts människor,
har fel sorts killar,
kan inte hålla mig till en kille i taget,
och jag har aldrig ansträngt mig när det gäller nånting i hela mitt liv.

jag älskar att höra sånt från mina föräldrar.

dagens låt: ka-boom, ka-boom - marilyn manson

I like a big car, cause I'm a big star