he jests at scars that never felt a wound

det visade sig att jag nog kommer att överleva trots allt.
men ett tag ville jag verkligen ta livet av mig.
(om jag hade vågat skulle jag nästan säkert gjort det)
har faktiskt jävligt ont, och det är faktiskt jävligt synd om mig.
så därför tänker jag inte ursäkta min (över)dramatisering av saker och ting.
råkade skälla ut mamma igår utan nån anledning alls igår.
förutom att jag var så frustrerad över att det alltid gör ont men inte går över.
det var jättehemskt, hon blev ledsen och allt var mitt fel.
som värsta klimakterie-kossan. usch..
hela den här grejen är ju mitt eget jävla fel.
bra jobbat, idiot.

är glad att jag sa nåt till c. han hatar mig antagligen, men han vet.
(men babe, skärpning!)

så fort jag blir så frisk att jag kan ta mig upp ur sängen ska jag köpa fler filmer.
jag vill inte ladda ner dom för det är jobbigt och inte samma sak.
oftast har jag inget emot att se på samma filmer om och om igen,
men nu ser jag bara en halvtimme innan jag däckar.
det är inte så himla kul.

fuck!
mina värktabletter börjar ta slut.
måste leta upp nya.
fuck!
pappa fyller år imorn.
måste vara med och vara trevlig och följa med på
typ-afton-klänning-när-man-äter-restaurang.
that's just great.

dagens låt: a song for the deaf - queens of the stone age

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback