a copy of an imitation

unbelieveable. another fucked up day.
började relativt bra, men slutade litterally med att jag grät på badrumsgolvet.
hade fem viktiga saker att göra idag.
två gick fort och sen gick det bara utför.
skulle till vietnams ambassad för att få visum och det ligger i fucking farsta.
eller nej, men jag var tvungen att åka spårvagn, tvärbana och buss för att komma dit.
alltså långt ut åt helvete. bussarna gick ungefär en gång per dag och det var svinkallt.
dessutom släpade jag på guitar hero för att få den gröna knappen lagad.
sen började det regna. ambassaden var ett läskigt hus med taggtrådsstängsel.
dom kunde ingen svenska, och förlåt men jag var fylld av hormoner som gjorde mig arg på dom för det.

sen tog jag mig in till stan för att gå till nåt sånt där nördteknikställe.
jag hatar såna ställen. man är enda tjejen. man är en meter lång och killarna kollar på en som om man var den sista kvinnan på jorden. jag var helt ensam och visste inte vad jag skulle göra.
fick ur mig några förvirrade och trying-to-be-cool meningar.
dom tittade på mig och tyckte att jag var dum i huvudet som ville ha hjälp, vilket jag inte fick.
så jag tänkte att nu behöver jag verkligen köpa godis.
fast eftersom min magnetnamnbricka avmagnetiserat alla mina kort gick det inte. jävla magnetskit.
jag tror att jag är helt skadad hormonellt, för jag höll på att börja gråta redan där.
i tunnelbanan var så jag rasande på alla pensionärer/fjortisar/medelålders män/ryggsäckar på folk/barn med tillhörande mammor med tillhörande barnvagnar att jag seriöst försökte slå till alla inom räckhåll med guitar herogitarren. och bara för att jag var så arg gick jag genom alla vagnar och försökte trampa på allas fötter.

kom hem och blev utskälld. ungefär, hade sagt att jag kanske skulle hinna göra klart ett litet pepparkakshus till mormor. vilket jag inte hunnit.
sen ringer jag pappa för att kolla om han betalat halkbanan. vilket han inte gjort. vilket han skulle gjort för en vecka sen. vilket strular till det extra mycket med tanke på att jag inte kan betala med mitt kort heller.
dessutom skyller han allt på mig och säger att jag borde veta att han inte har koll på allting. ungefär.

så allt det där, plus grejjen med o, plus förkylning och bara konstigt bröd hemma = jag gråter i badrummet.
ja, jag är kanske överkänslig och jättelarvig och barnen i sudan har inte ens konstigt bröd. skit samma.

the best thing you ever had has gone away.

och juste: kanal fem hade visst inte alls lagt ner mina serier. det var jag som trodde att det var tisdag igår.

dagens låt: vodevil - marilyn manson