a copy of an imitation

manson igår. the event of my year typ.
det var helt otroligt! jag är så glad!
jag var nervös och hade outfitbeslutsångest hela dagen,
så det slutade med att jag såg ut som en prostituerad.. pirat eller dylikt.
e och jag var rätt sena, och vi hittar ju så dåligt att vi skulle missat allt om vi inte hade träffat på d
(vilket också gjorde att vi kunde smita in i kön framför typ 400 andra)
det var emokids överallt. sen var det förvånansvärt nog en del vuxna människor,
typ 50talister i skinnjackor.
efter att ha stått i kö i evigheter i garderoben gick vi in och då hade turbonegro redan börjat spela.
han är jävligt rolig och tjock och drack öl och var allmänt trying to hard. men gullig ändå.
i pausen var folk jävligt rastlösa, jag började bråka med ett gäng 14åringar som försökte tränga sig.
(okej, bråka kanske är fel ord. jag var så ini helvete förbannad på för att dom var så små, omogna och vidrigt svartmålade. och det var dom som började bråka med mig)
jag kan nog säga att jag aldrig varit så arg på någon eller någonting i hela mitt liv. 
jag skulle kunna skriva en bok på 1000 sidor om hur mycket jag hatar vissa människor.
(sa det till e som tror att jag skulle bli kallad rasist) 
damnit, jag är fortfarande arg. jag skulle vilja sätta dom på små stolar i ett sånt där källarrum i filmer,
och tejpa för munnen på dom och bara skälla ut dom som fan för att dom är så osköna.

sen började han.
han är så jävla cool.
sköng i sin knivmikrofon och bara ägde alla.
sen var ju hela ståplatspubliken självmordsbenägna knarkare som inte visste hur dom skulle bete sig,
så jag höll på att dö/svimma/tappa skorna several times.
bland annat hade tjejen framför mig såna där skor med stål längst ner,
och hon råkade kliva på båda mina fötter så att jag inte kunde komma loss.
samtidigt ramlade hela havet bakåt, så att jag var supernära på att hamna under alla.
och eftersom jag knappt ätit och druckit på hela dagen kände jag mig svimfärdig under hela konserten.
men det var så värt det!
och han pratade om att han gillar stockholm (och blondiner! ha! säger jag till alla emos som färgat håret svart! ha!)
alla låtar var så sköna att höra live (och jag förlåter honom för att han inte spelade min favorit)
det är ingen som kan förstå hur det var att stå där och skrika med alla som också kunde alla texter.
fucking amazing.








(känner nån igen min tatuering kanske?)

dagens låt: tourniquet - marilyn manson (som jag aldrig kommer kunna glömma)