a copy of an imitation

jag har två humör man bör undvika att framkalla.
1. när jag blir jättejättejättearg. oftast på människor jag aldrig träffat förut. (senast: mansonkonserten, småbrudarna som jävlades med hela publiken)
2. när jag inte riktigt vet vad jag känner, men håller på att börja gråta hela tiden. (senast: förra veckan då jag till slut faktiskt grät. för att vi bara hade konstigt bröd hemma)

sen är det inte så bra att vara med mig när jag är på precis det här humöret.
vet inte ens hur det gick till, det gick bara fort och blev värre och värre.
till mitt försvar säger jag.. att jag försökte låta det vara och att it takes two to tango om du förstår.
egentligen vill jag bara skriva ett långt inlägg om allt jag inte sa till personen ifråga (som delvis framkallade det här) men som jag borde sagt. fast det skulle vara pretty elakt för jag skulle skriva nåt pretty elakt.

I am jack's inflamed sense of rejection.

absolut ingenting blev som jag tänkte mig idag.
kan bara säga att det är sån jävla tur att jag har s.

dagens låt: fuck the world - turbonegro