a copy of an imitation

det sista sex and the city-avsnittet var bra men förutsägbart,
och the family have left the building.

borde egentligen kolla in orkanen "per" (samma som pappa, hmm..)
på aktuellt, men jag tror jag kollar in den antagligen skitdåliga filmen på femman.
snap decision. kan det bli värre...
shit vad det blåser!
hoppas per kommer och blåser hit lite sunt förnuft.
alla verkar behöva en omskakning. vissa behöver en rejäl sån.
ingen är som vanligt. absolut inte jag.
I don't like the new me.



just nu finns det (minst) tre olika sorters människor jag inte gillar.
typ nummer ett: som inte förstår.
typ nummer två: som inte vill förstå.
typ nummer tre: som tror att man inte förstår. (den mest påfrestande)

sen finns det några sorters människor jag faktiskt gillar:
typ nummer fyra: som förstår allting. that's me.
typ nummer fem: som förstår allting. that's me.

det här är ingen feel-good-blog.
kommer aldrig bli. det här är för att jag ska kunna klaga hur mycket jag vill.
undrar varför man alltid vill ge intrycket av att vara så glad?
jag hoppas att jag verkar glad,
även om jag fakear det 80 procent av gångerna.

för att göra kvällen ännu värre blev den legendariska tårtan sjukt risig.
(tårtor brukar inte ens kunna kallas risiga, men den här var verkligen misslyckad)
total waste of frosting.
jag behöver mer vin.