castrate yourself

jaha, nu är man här igen. på botten.
jag tänker inte skriva ett jättelångt ingående inlägg om vad som händer,
för jag förstår det inte själv.
och dom jag skriver om skulle antagligen läsa det.
(och sen hata mig rätt ordentligt om jag skrev det jag ville skriva)

måste påpeka hur praktiskt det är att gilla rockmusik ibland.
hade jag gillat typ, emo-musik hade jag väl tagit livet av mig minst ett par gånger hittills.
men eftersom allt bra redan blivit skrivet,
citerar jag korn. dom har iallafall gått igenom det dom sjunger om.

I can't seem to get away
I feel I'm here so you can play
With my head
There's nothing I can say
I keep feeling like I'm to blame
When will this end?

The stress is rising and I can't seem to get away from you
You're always trying and the lying always shines right thru
My God I hate this
Always take shit
As this goes on and on

Ain't gonna spend another night,
In your bed

som jag ser det finns det några alternativ:
1. jag tar livet av mig (inte riktigt ett alternativ, kanske att jag tar livet av honom?)
2. jag flyttar till en grotta i ett berg, är konstant aspackad och gets fat. (mycket lockande just nu)
ska spendera dagen åt att måla och fundera på vad i helvete jag ska göra.

och dagens låt: fixxer - metallica (fan, den är så bra att jag nästan börjar gråta)

Kommentarer
Postat av: a

Jag är lätt på att sticka till det där berget, supa och bara stänga ute hela jävla världen... Känns ju inte som att det finns så mkt att leva för, men ta livet av sig känns ju lite drastiskt... En grotta i ett berg är en jävligt bra kompromiss!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback