a copy of an imitation

djizus vad jag är dålig på att diciplinera mig.
först skulle jag vara nyttig.
det gick bra i en dag.
sen skulle jag hata män och bo i en grotta.
det gick så dåligt som det bara kunde gå.
igårochidag skulle jag vara lesbisk, men det gick ju åt helvete efter m.
börjar förstå lite att jag inte kan låta bli att känna så här.
those three words, I said too much..

jag vill bli lobotomerad!
det måste vara så skönt att inte kunna tänka.

kan inte ens se fram emot helgen, som för övrigt har börjat.
det främsta beviset på att nåt inte är som vanligt är att jag fortfarande inte ringt xr.
(ex-ragget, eller stalkerobjetet från ettan)
hade det här varit en månad sen skulle vi redan ha.. dejtat.
istället lyssnar jag på depprock. tänker telefonstrejka.
det här suger. big time.

shit, jag måste sluta blogga.
varenda typ som hamnar på den här jäkla vaddetnuäregentligen måste tro att jag är känslomässigt störd.
det är jag inte, jag är känslomässigt skadad.
gillar att a också är öppen på sin, skönt med lite moraliskt stöd.
kommer aldrig kunna lita på män. och han aldrig på kvinnor.
jag förstår inte hur man kan ha en blogg där man bara skriver om typ.. nåt opersonligt.
då kan man inte smyga in några "nu ska jag berätta om min dag" kommentarer.
när jag tänker efter litar jag nog inte på särskilt många alls.
egentligen bara på min katt.
jag är så tragisk att jag inte förstår hur tragisk jag är.

dagens låt igen: tell me I'm wrong - eskobar