a copy of an imitation

det här med att förvandla min personliga klagomur till en musikblogg går visst inte så bra.
jag har ett stort behov av att få ur mig vissa saker.
så jag blandar.
tänkte lite på det där med lycka.
jag har ett mål.
ju närmare jag kommer, ju sämre och bättre kommer jag må. samtidigt.
det är så konstigt, och det här tar ju upp typ all av min mentala energi.
weird.

musik var det ja.
borde kanske försöka förklara det här med hiphop (och rnb) för dom som inte förstår.
det enda jag egentligen vill säga om rnb är att ingen inte fattar vad det är men att det går att dansa till.
grejen med hiphop är att jag av princip inte vill kalla det musik.
musik är inte dudunk - "bitches in da front yo! and bitches in da back" - dududunk.
det är en bas, ett piano, en gitarr, en saxofon eller nåt annat man kan få fram ljud ur.
dessutom kräver jag oftast en sångare som sjunger och inte pratar väldigt snabbt.
om hiphopare skrev bra texter (inte bara om knark, sex (horor), våld och bros)
skulle jag förstå det bättre.
det det gick att ana minsta lilla kreativitet i den så kallade melodin skulle jag kanske ändra mig.
jag ser absolut ingen anledning att lyssna eller berömma eller lägga pengar på någon helt utan talang.
(annat än förmågan att prata väldigt snabbt i takt med dududunkyo!)

jag har dessutom en teori.
antingen kommer hiphopen dö ut (man kan inte skriva hur många olika såna sångtexter som helst)
eller så kommer hela hiphopkitet bli tvingade att lära sig spela gitarr.
(den som för en sekund tror att det här har nåt med hudfärg/bakgrund/religion att göra tror fel)

visst, jag drar alla över en kam.
that's just me. prove me wrong.

dagens låt: californication - red hot chili peppers (ingen kan kalla det för något annat än musik)