a copy of an imitation

jag kände att jag behövde börja blogga igen när min buss åkte förbi mitt älskade favoritcafé g och såg att det har bytt namn! (skandal!) jag fick panik och ville ringa s så fort som möjligt, men unfortunately jobbade hon. vilket as.

för att hålla alla (vilja alla? dom typ 2,5 personer som läser per dag varav jag är en) uppdaterade har detta hänt:
jag slutade jobba med att dela ut dom jävla metrotidningarna och har haft två andra skitjobb efter det.
eller ett och ett halvt, då det ena var på en pyttepytteliten restaurang med typ två anställda som pratade persiska och ville skicka mig till arbetsförmedlingen hela tiden. jätteskumt allting. ingen lön fick jag heller.
sen fick jag jobb på karolinska sjukhuset som vaktmästare. vaktmästare. vi var inte ens det, vi hade typ inga nycklar och hjälpte folk skruva upp krokar och sånt vaktmästare gör. vi skjutsade patienter. från a till b och sen till c och så tillbaka till a.
det låter som ett jättelätt och slappt jobb, men icke.

1. patienter luktar sjukt.
2. det är ofta slangar+blod+sår+konstiga apparater i patienterna.
3. det är jävligt svårt att hitta i ett sjukhus där alla avdelningar byter namn/stängs av ibland/heter ologiska saker.

så jag tröttnade (=jag tycker inte om att jobba)

detta har gjort att jag fått extrem dödsångest på grund av att jag måste ha pengar till asien.

jag har förstås små söta vänner (som tyvärr börjat inse att jag ligger jävligt risigt till ekonomiskt = tjatar på mig)
och o. han är tyvärr fortfarande i lumpen för jag lyckades inte övertala honom att sluta. ett problem (som inte var helt uppenbart för mig tidigare) är att han tycker att det faktiskt är jävligt roligt att ligga i lumpen. han är en sån där kille ni vet, som gillar vapen och sånt. det gör inte jag. plus att jag blir helt devastated varje söndag när han åker.
fast det måste nämnas att han trots det där är det bästa som hänt mig.

och yes, om typ fem veckor drar vi till asien! jag och e alltså.
vi har en liten reseblogg där vi kommer skriva och lägga upp fula bilder på oss när vi klättrar/sover/är fulla och så vidare.
jag ber redan nu om ursäkt för allt vi kanske kommer skriva.

för att ytterligare krångla till mitt liv bor jag fortfarande hemma.
och håller på att ta körkort vilket är typ helt omöjligt för att man måste hålla reda på typ en miljon saker samtidigt.
dessutom lär jag mig spela elgitarr och är jättearg på mina fingrar för att dom är så korta och svåra att hantera.
fast egentligen är jag arg på pappa för att just jag fick hans fingrar istället för mammas långa fina fingrar.

aaah! jag höll på att glömma bort att nämna att jag har tatuerat mig! det är nästan det största i år typ efter studenten, och jag är fortfarande superglad för att jag gjorde den.
säg vad ni vill. jag älskar den.



för den som undrar så är det ett märke marilyn manson använt mycket på sina album och spelningar och sånt,
så det är väl som en hyllning till honom kan man säga. plus att jag gillar att det är ett märke för ungefär chock.
en sak som är så himla bra är att på mansonkonserten i december kan jag bara vända ryggen mot honom och då kommer han bli så glad att han drar upp mig på scen och grovhånglar med mig. och sen gifter vi oss.

nu händer ingenting. drömmer mardrömmar, försöker hitta ett jobb. har typ ett jobb, men det är (trumvirvel) eeeeeett skiiiitjoooobb! jag säljer nån form av annonser på nån jävla hemsida tillsammans med andra losers.
hjälp. måste nog engagera mig lite i jobbsökandet. jag är väldigt desperat.

dagen låt: use once and destroy - hole (vilket är det enda riktigt bra tjejrockbandet som existerat)