vietfuckingnam
jag alskar vietnam.
forutom att allt verkar ga lite langsammare har ar resten pretty much underbart.
om man bortser fran hanoi. (hemsk stad, man gar bara vilse) (speciellt om man inte bor pa hotellet man tror att man bor pa och sen glommer namnet pa)
och nattbussarna ar inte heller superkul.
sangarna ar gjorda for kortare personer an jag (!!!) och allting later och skumpar.
tva saker jag inte hade klarat mig utan: oronproppar och the bitch (alltsa min sovmask, det star the bitch is sleeping)
den ar naturligtvis rosa och fluffig.
en annan rosa fluffig sak jag nog inte skulle overleva utan ar cupcakes, min ponny jag fick av o i julklapp.
pa tal om o.
jag skrev aldrig det dar langa langa inlagget jag tankte skriva om honom innan jag akte, men jag gor nog det snart.
det gar inte att forklara hur mycket jag saknar honom.
jag kan inte ens forsta det sjalv, det ar verkligen som om jag lamnat lite (who am i kidding? hela) mig sjalv hemma hos honom, och nu kan jag inte tanka pa nanting annat. verkligen ingenting annat.
jag har aldrig gratit sa har ofta.
alla klicheer som nansin kommits pa, vill jag skriva har, och i mitt huvud har jag formulerat miljoner meningar jag vill saga till dig o, men det blir sa tontigt..
men jag jobbar pa det. du kommer fa se och forsta. kom ihag att jag alskar dig. alltid.
nu blev jag sentimental igen.
fan.
hatar att grata. maste dra innan jag snorar ner hela tangentbordet.