damnit!
min familj är dålig att vara sjuk i. efter en kväll tröttnar dom och tycker inte att man förtjänar särbehandling längre.
försöker att inte äta så mycket starka tabletter för då somnar jag bara (och missar så mycket viktigt i 24), men å andra sidan hjälper inte vanliga painkillers så jag går runt och lider istället.
jag har en känsla av att det inte är en långsiktig lösning.
(har en mycket lustig bula i ena tinningen också, från när jag gick på citodon igår och fick ryck och skulle impregnera mina väskor, men sprayen var nog väldigt stark så jag blev ytterligare instabil och ramlade in med huvudet i en bänkkant. jag ser ganska rolig ut framifrån)
är väldigt arg på comviq. här är jag snäll och ringer från asien för en massa tusen och vad får man?
dom spärrar telefonen tills nästa faktura kommer (det har alltså tagit nästan tre veckor) och så måste jag dessutom betala hela skiten innan den kommer fungera igen. (läs: jag måste få min pappa att betala den här också även om det är typ en månadslön för vanliga kids och han kommer bir skitsur)
måste dessutom bestämma vad jag ska ha med mig till usa. visseligen åker jag dit med min familj som sannolikt kommer klä sig som svenskar, men jag vill ju ändå se någorlunda okej ut. jag som ung blondin (och som kommer ignorera att jag inte har några pengar och alltså shoppa tills jag går sönder) representerar ju sverige. ungefär..
usch, jag vill åka med några andra. kan inte alla bara följa med?
jag tror jag tar med lite outfits och låtsas att jag inte känner resten av familjen.
grattis c, vad bra det gick att bli intressant...